Hemma

Det är väldigt skönt att vara hemma!! Men jag grät lite när jag mellanlandade i Munchen igår. Om man flyger med Lufthansa och Lufthansa only, ska det då vara omöjligt att en enda gång få boarding pass som gäller för hela resan? Tidigare när jag har bytt i Frankfurt har man åtminstone kunnat fixa detta inne på terminalen, men igår var jag tvungen att gå ut och ställa mej i kö med alla som höll på att checka in bagage. Sen fick jag ju passera säkerhetskontrollen igen, och då blev det tjafs om min lilla plastpåse med typ handkräm, concealer, nässpray och ögondroppar. För det var nämligen en vanlig plastpåse och ingen ziplock. Fast jag hade ju redan rest med den från USA. Tanten sa att jag skulle betala en euro för att hon skulle ge mej en ziplock-påse och jag började leta i alla fack och fickor efter mynt som jag visste att jag hade nånstans. Folk bakom mej suckade och stönade, och det värsta jag vet är att stå i vägen och vara långsam så till slut sa jag att dom kunde slänga påsen. Men då helt plötsligt var det okej...

Miserabel

Åh jag längtar hem så väldigt väldigt mycket. Jag vill sova i min säng, hångla med min kille, duscha i min dusch och jobba på mitt lab. Är så trött nu.

Recap

Herregud ja.

På tisdagen förra veckan körde jag från Boston till Philadelphia i min lilla hyrbil. Navigerade förstås efter GPS och hamnade i New York mitt i rusningstrafik, med resultat att trafiken stod alldeles alldeles stilla. Sen blev GPS:en och jag osams och jag körde vilse. I Bronx. Var lite rädd då. Jag kom iallafall ut på rätt väg igen och skulle köra igenom en vägtull där man tog en biljett som man sedan lämnar när man kör av motorvägen och så betalar man beroende på hur långt man har kört. Problemet var bara att bilen framför mej tog min biljett. Jag försökte göra likadant, men killen i bilen bakom skrek "that's my ticket bitch" så jag vågade inte annat än att köra iväg utan biljett. När jag sedan skulle köra av så fick jag köra i filen där bara bilar med så kallat e-pazz får köra, så nu lär det komma en räkning till biluthyrningen.

Jobbade i Philly onsdag till fredag och sen flög jag till Chicago och hade en fantastisk helg. No hard feelings alls och inget drama, bara väldigt väldigt mycket rosévin. Kom tillbaks till majsfälten igen igår och när jag kollade mina mail i morse visade det sej att vår VD har sagt upp sej (eller rättare sagt blivit uppmanad att säga upp sej) och ekonomichefen har tagit över. Hon ringde upp mej på förmiddagen och sa att jag är en av nyckelpersonerna på företaget och att jag inte behöver oroa mej så mycket även om vi måste säga upp fem personer. Sen ringde en rekryterare från Proffice angående det där jobbet jag paniksökte för ett par veckor sen.

By the way, P håller på och flyttar in i min lägenhet as we speak. Det är mycket nu.

Busy bee

Åh det händer så himla mycket och jag hinner aldrig skriva, men jag lovar att det kommer ett inlägg när det blir kväll här i North Wales, Pennsylvania.

Reserapport

Klockan är strax efter 9 på morgonen i Boston. Det blev vintertid här inatt, alltså har jag fått njuta av att sova en timme längre även denna helg. Somnade dock alldeles för tidigt efter den långa resan igår, så jag slog upp mina ljusblå redan strax efter 5 i morse. Skuttade upp klockan 7, sprang en halvtimme, duschade och gick och köpte en smoothie och en latte på Starbucks. Nu sitter jag på hotellrummet och lyssnar på IFK-AIK på webradion. Herregud så spännande! Jag önskar att jag satt hemma i soffan hos min kille och kollade, eller ännu hellre på Ullevi förstås.

Resan igår var alltså lång, men gick ganska bra. Blev hämtad av taxin sjukt tidigt och sen flög jag till Boston via Frankfurt. Sen skulle jag hämta ut min hyrbil, en mörkblå Cobolt (?), och även om jag hade GPS körde jag fel hur många gånger som helst och var nästan lite lipfärdig när jag checkade in på hotellet. I eftermiddag ska jag på kurs, imorgon och halva tisdag är det konferens, och sen tar jag bilen 30 mil till Philly och jobbar där till på fredag. Helgen kommer ju sen att tillbringas i Chicago, och förutom en dokusåpa väntar där en sprillans ny Marc Jacobsväska!!! Sånt kan få mej på fantastiskt humör.

Fortsättning på dramat

Jag svarade ungefär så här:

"Ojdå, det där blev ju inte så bra. Vill först säga att jag är väldigt ledsen om jag har gjort dej ledsen, det har iallafall aldrig varit min mening. Du är absolut min allra bästa Chicagokompis och det är tråkigt att vi har tappat kontakten och jag inser att det är mitt fel. Att jag ska bo hos X beror förstås på att han bor mitt i stan, själv, och att han är den som jag har haft mest kontakt med och träffat mest sen jag flyttade hem. Att N ska med är för att hon behöver semester, hon är min bästa vän, hon spontanbokade en resa och hon har det lite allmänt tufft och behöver peppning och en kul resa. Dessutom känner hon ju också X så då passar det ännu bättre att vi bor hos honom. Jag ber om ursäkt för att jag inte har tackat för erbjudandet om att bo hos dej, det borde jag såklart ha gjort. "Schemat" för helgen var inte så allvarligt menat. Jag tänker inte skylla ifrån mej, men det är inte superenkelt för mej heller. Jag är jätteglad för allas skull som har fått bebisar, men det är mammorna och papporna jag längtar efter, inte barnen."

Svaret:

"Ja du får faktiskt ta och bättre dig lite på att höra av dig! Det känns lite trist att X är den du har mest kontakt med, som att jag inte spelar nån större roll för dig. Du förstår nog inte ens hur mycket jag saknar dig och önskar att du fortfarande bodde här. Kändes bara så himla snopet att när man äntligen skulle få jordgubbstid så får man dela den med nån som du träffar jämt och jag hade väl sätt fram emot att kunna prata med dig om allt och inget. Såklart vill jag komma med och äta på fredag fast jag nog kommer typ gråta mig igen hela helgen. Jag vet att du tycker det är jobbigt med barnen och det förstår jag, men jag pratar väldigt gärna om nåt annat än barn för allt detta barn tjat blir ganska trist efter ett tag."

Bara vara vänner

Jag avskyr att göra folk ledsna. Eller besvikna.

I Chicago hette min bästa vän något på T. Om bara en vecka ska jag träffa henne igen för första gången på ett år och jag har sett fram emot det jättemycket. Jag har dock tänkt bo hos en killkompis eftersom han bor ensam i stan medan T bor med man och barn i Chicagos utkanter. Jag kunde inte föreställa mej att hon skulle ta illa upp för det, men där hade jag fel. Detta kom igår:

"Jag har sett dig som den bästa kompis jag har haft här i Chicago och när du åkte så vart jag väldigt väldigt ledsen och saknar dig fortfarande som bara den. Jag fattar att du kanske inte tycker det är så jäkla kul att alla är morsor här, men jag trodde att vi var bättre kompisar än att vi inte skulle kunna hålla kontakt även fast jag har barn. Jag vart så himla glad när du skrev att du skulle komma till Chicago och det kändes som det skulle kunna bli en super skoj helg då vi catch up på allt som har hänt och tar oss en rejäl party helg. Kändes så där att man helt plötsligt fick ett mail om vart du skall bo, att N skulle med och typ ett schema om vad ni skall göra. Jag antar att jag har hela tiden trott att vi var bättre kompisar än vad vi är. Det bästa i detta är väl att jag inte längre behöver sakna den Jordgubbe som jag trodde var en av mina bästa kompisar."

Jaha. Vad kul det känns helt plötsligt.